Sep 17, 2015Pavel KoshkinAnalysis
Med Europa inför sin största flyktingkris på senare tid ställer sig både flyktingar och de organisationer som hjälper dem frågan om Ryssland borde spela en större roll i att lindra problemet.
Öst eller väst, hemma är bäst. Detta ordspråk verkar ha förlorat sin relevans och dragningskraft för många syriska flyktingar som strömmar till Europa och särskilt för Ahmad, 40, en robust och stadig syrier och shiamuslim, som – efter starten av det syriska inbördeskriget 2011 – fann sig bosatt lagligt i en mysig lägenhet sydväst om Moskva.
När han bevittnade hur bomber flög över ”deras huvuden, hus, skolor och dödade fredliga civila”, bestämde han sig på nolltid för att fly för att rädda sin familj – en fru och två barn.
”Jag brydde mig inte om mig själv, men jag brydde mig om min familj och ville hitta en säkrare plats för dem”, berättade han för Russia Direct. ”Så vi kom till Moskva. Vi ansökte till FN [Flyktingbyrån] och de gav rekommendationsbrev.”
I Syrien, innan inbördeskriget började, bodde han i staden Al-Malihah, cirka sex kilometer från Damaskus. Han hade varit involverad i kläd- och fjäderfäföretag och ägde ett kycklingföretag, medan hans fru arbetade som lärare i Damaskus.
Till följd av politisk instabilitet, bombningar och skjutningar som började 2011, förstördes hans hönsbutik, och egendomen konfiskerades av radikaler som såg honom som otrogen. Han var tvungen att flytta till Damaskus, men sedan började bombningarna.
Ahmad flydde till Ryssland 2013 via turistvisum, fick tillfällig asyl och arbetade som en vanlig medborgare på en restaurang i Moskva. År 2014 vägrade dock Rysslands federala migrationsmyndighet att förlänga hans status, förmodligen för att Ryssland var tvunget att motverka den enorma strömmen av flyktingar från östra Ukraina, som kom till Ryssland efter att Donbas-konflikten började.
Han väntar nu på ett domstolsbeslut om sin status och fortsätter att leva lagligt i Ryssland. Ahmad och hans fru assimilerade sig mycket lätt med ryssarna, eftersom ”de är mycket trevliga och vänliga människor, som respekterar vanliga syrier och jag respekterar ryssar mycket.”
Likaså har hans barn framgångsrikt anpassat sig till livet i Ryssland. Trots att de har bott i Moskva i två år talar de ryska mycket bra, nästan utan accent. De kan gå i skolan och prata med sina ryska jämnåriga samt leka med sina grannars ryska barn.
”Jag och min fru talar inte så bra ryska, så våra barn pratar ryska med varandra som en taktik för att skoja med oss”, skrattar Ahmad. ”Jag ville att mina barn skulle studera ryska. Kanske kommer vi att [bo] här för alltid.”
Det största problemet Ahmad har i Ryssland är problemet med dokument. Med sin flyktingstatus i limbo är hans dokument inte ifyllda. Det är därför han inte kan röra sig fritt i Moskva eller hitta ett pålitligt, stabilt jobb bara för att vara ensam. Nyligen hittade Ahmad ett jobb i en rysk stad på en bra restaurang, men han kunde inte arbeta där. Moskvakontoret för FN:s flyktingorgan varnade honom för att göra affärer i Ryssland utan dokument. Risken att bli arresterad är mycket hög.
För närvarande är han beroende av hjälp från sina syriska vänner i Moskva. Men det han bryr sig mest om är stabilitet, självständighet och sina barns framtid.
”Mina dokument är ett stort problem för mig”, sa han. ”Jag vill få all dokumentation, vara självständig, så att jag kan leva här som en vanlig person. Jag behöver bara stabilitet, göra affärer här, öppna ett kafé och ge mina barn trygghet och en anständig framtid. Men utan dokumentation finns det ingen säkerhet. Jag kan inte ens få medicinsk hjälp om jag har problem med min hälsa.”
Oförutsägbarheten kring hans status är psykologiskt svår att övervinna, erkänner han. ”Jag hoppas att jag en dag kommer att få dessa dokument för att röra mig och arbeta fritt”, sa han.
Känslan av att känna sig otrygg hemsöker Ahmad och kommer att hemsöka honom så länge hans flyktingstatus är i limbo. Om han kunde få asyl i Europa eller någon annanstans skulle han gärna lämna Moskva för Storbritannien bara för att hitta en stabil och pålitlig inkomst och, viktigast av allt, förtroende för framtiden. Tidigare bodde och arbetade han trots allt i London och hade många vänner där.
Risken att bli utvisad från Ryssland gör honom mycket förbryllad och lite modfälld. Det kan inte vara annorlunda, för i händelse av utvisning skulle han och hans familj förlora en trygg och bekväm mark: Hans barn kommer att förlora en trygg plats och behöva anpassa sig till ett nytt liv igen.
Och Ahmads farhågor verkar inte vara ogrundade. En annan syrisk medborgare, Hassan, 40, har ett mindre inspirerande exempel. Som han berättade för Russia Direct i ett telefonsamtal skulle han efter sina problem i Ryssland resa till Europa via Turkiet, men var fast i transitzonen på en rysk flygplats, eftersom inget enskilt land ville ta emot honom. Han har tillbringat mer än en månad på en rysk flygplats, hävdar han.
Syrier i Ryssland: En annan sida av myntet
Muez Abu Al-Jadael, en syrisk journalist för mediebolaget Öppen dialog och människorättsaktivist, ser på flyktingkrisen från ett annat perspektiv. Han är själv en politisk flykting som fick tak över huvudet i Sverige. Han tog examen från Ryska universitetet för folkvänskap och försökte få asyl i Ryssland flera gånger, men misslyckades.
Nu, som han påstår, hjälper han syrier att assimilera sig och anpassa sig till livet i Ryssland och, särskilt, till livet i Moskvaregionen genom att ge juridisk hjälp till sina landsmän. Han bidrar till att lösa denna humanitära tragedi genom sådana människorättsorganisationer och icke-statliga organisationer som den Moskva-baserade välgörenhetskommittén för civila assistenter.
”Före inbördeskriget var de flesta syrier bara migranter i Ryssland eller någon annanstans, men sedan krigets början har vi alla blivit flyktingar”, sa han till Russia Direct.
Enligt honom är en av de svåraste utmaningarna för flyktingar att få tillfällig asyl: Det har ett mycket högt pris som har förändrats sedan 2012. Till exempel krävdes det 2012 att man betalade mellan 70 000 och 100 000 rubel för att få asyl (med dagens växelkurs cirka 1 070–1 500 dollar). År 2013-2014 utfärdade Rysslands federala migrationsmyndighet order om att ta emot syriska flyktingar och priset för asyl sjönk till 20 000 rubel år 2014, sa Abu Al-Jadael.
Men efter ryktena om att Ryssland inte längre skulle ta emot flyktingar ökade priserna igen. År 2015 måste flyktingar betala mellan 10 000 och 15 000 rubel bara för att registrera sig hos Rysslands federala migrationsmyndighet. Kostnaden för att få tillfällig asyl ökade till så hög som 40 000 rubel, hävdar Abu Al-Jadael.
Två av de största utmaningarna han mötte var korruption och byråkrati. Dessutom finns det risk för kränkningar av de mänskliga rättigheterna för syriska flyktingar, som enligt honom kan utnyttjas av vissa arbetsgivare i Ryssland. Det han gör är att försöka prata mer med syrier om den ryska immigrationslagstiftningen, så att de lätt kan anpassa sig till att bo i Ryssland och undvika problem.
”Rysk byråkrati utövar inte bara en press på flyktingar, utan de har själva en negativ upplevelse i Ryssland. De befinner sig i en annan kulturell atmosfär, som vissa uppfattar som fientlig på grund av deras möten [med lokalbefolkningen och anställda]”, sa Abu Al-Jadael. ”Det som spelar roll är syriernas avsaknad av kulturell och civilrättslig kod, så de känner inte ens till sina egna rättigheter och uppföranderegler. Detta leder till vilseledande tolkning och missförstånd om att Ryssland är emot dem.”
Det är anledningen till att syrier inte är angelägna om att stanna i Ryssland, sa Abu Al-Jadael. I den här utsträckningen kan de bara jämföra Ryssland med den syriska regimen, eftersom deras förväntningar inte infriades. De försökte hitta ett säkert skydd och rädda sina familjer från svält och inbördeskrig, men fick slutligen ett kallt avslag eller förödmjukande försummelse.
Faktum är att flyktingar föredrar att använda Ryssland som transitpunkt till Europa och i synnerhet Finland eller Norge. De valde Ryssland eftersom det är billigare och ibland säkrare att resa via Sankt Petersburg till norra Europa än att nå Europa via Turkiet, Grekland eller Vitryssland och Ukraina.
”Rysslands erfarenhet är inte efterfrågad i Europa”, sa Dmitrij Polikanov, styrelseledamot i tankesmedjan PIR Center och politisk analytiker. ”Återigen söker flyktingarna själva knappast skydd – de söker god levnadsstandard och fördelarna med att vara i Europa, så de behöver inte andra destinationer.”
Och den officiella statistiken från Rysslands federala migrationstjänst verkar bekräfta denna trend: År 2015 kom 7 103 syrier till Ryssland, medan 7 162 lämnade landet.
Juridiska frågor för syrier i Ryssland
Elena Burtina, biträdande ordförande för kommittén för civilt bistånd till flyktingar, menar att den nuvarande ryska lagstiftningen är gynnsam för flyktingar och kan hjälpa dem att få asyl för humanitära ändamål.
Migrationsmyndigheterna kan faktiskt bevilja status som politisk flykting av olika skäl, inklusive inhemska och internationella konflikter, svält, epidemier, katastrofer orsakade av människor eller andra hot mot hälsan. Enligt Burtina är Ryssland därför ovilligt att ta emot flyktingar, inte på grund av ineffektiva lagar, utan på grund av sin politik.
”Det är inte en fråga om lag, det är bara en fråga om regeringspolitik varför Ryssland inte tar emot flyktingar”, sa hon till Russia Direct.
Angående den nya flyktinglagen som förväntas diskuteras av myndigheterna snart har Burtina blandade känslor om den. Enligt henne har den både fördelar och nackdelar, precis som vilken lag som helst. Men hon varnar för att den nya lagen kan komplicera flyktingars liv i Ryssland.
Till exempel kommer det att bli mycket svårare att få tillfällig asyl eftersom endast de som riskerar tortyr, död eller andra kränkningar av mänskliga rättigheter kommer att kunna få status som politisk flykting. Dessutom har flyktingar svårare att hitta bostad och kommer att ha färre möjligheter att överklaga domstolsbeslut som avslår flyktingars asylansökan.
Varför är Ryssland ovilligt att ta emot syrier?
Idag finns det nästan 4,1 miljoner syriska flyktingar utspridda över hela världen, med cirka 430 000 ansökningar inlämnade till Europa mellan 2011 och 2015. Enligt FN:s flyktingorgans prognos kommer antalet syriska flyktingar i Europa att fördubblas under de kommande två åren till 850 000 flyktingar. De flesta av dem kommer att bosätta sig i Tyskland och andra europeiska länder som accepterar den största delen av flyktingbördan.
Enligt Rysslands federala migrationsmyndighet har 12 000 personer anlänt till Ryssland från Syrien sedan 2011. Men endast 2 000 av dem lyckades få tillfällig asyl i Ryssland.
Detta är faktiskt en droppe i havet i jämförelse med andra europeiska länder som tar emot förfrågningar från flyktingar och behandlar dem från april 2011 till augusti 2015 – Tyskland (mer än 100 000 flyktingar), Sverige (cirka 65 000), Frankrike (cirka 7 000), Storbritannien (över 7 000), Danmark (mer än 12 000) och Ungern (cirka 54 000).